Jag är arg, ledsen, besviken och mycket mer efter att ha läst Sonny Anderssons inlägg om hur HAN känner sig provocerad. Bloggare som har betydligt större bloggar, bemöter honom med vrede och kläker ur sig spydiga, nedkränkande och ett oförskämt omoget beteende i hans kommentarsfält. Det är precis som om de vill se honom misslyckas och krossad på mitten – efter att ha läst kommentarerna om och om igen förstår jag att personerna i frågan är irriterade, rastlösa och inte alls har ett synfält på vad som är rätt och fel. 

Jag är RASANDE. Han är en människa precis som oss alla andra i denna värld och förtjänar för i all världensnamn respekt och människor som kniper käft. 

Vuxna människor skriver att han saknar struktur och att han hela tiden skriver ointressanta inlägg där det bara handlar om hans kära hästs bortgång eller att han ska bevisa. De skriver också att han inte kan stava eller bygga meningar. Många säger att han sjunker i deras ögon för att han har en dröm om att kunna leva på sin blogg i framtiden och ha tävlingsprofil. 

Jag ställer frågan till er! Sjunker han om han har en dröm – ett mål som han så gärna vill nå? Sjunker han verkligen då? Eller står han fast vid att ta sig ditt med eller utan oss? 

I mina ögon sjunker han inte i. I mina ögon växer han för att han vågar att inte vara perfekt och hålla hårdare i tyglarna för att ta sig ditt. I mina ögon är han en människa som har rätt för stöttning och respekt ifrån oss läsare. Han förtjänar ett diplom och medalj för att han står ut med ert alltför dominanta spel för kritiserande kommentarer och hur han ska vara och uppföra sig på bloggen. 

Kan man inte behärska sig i ett kommentarsfält ska man inte yttra sig överhuvud taget. Gäller även vid sociallt omhäng. 

Jag är med i en lek där jag egentligen inte har någonting med att göra. Men jag kan seriöst inte släppa när vuxna människor inte kan behärska sig. Tycker man inte om – lämnar man. Men ni sitter kvar där hungriga likt gammar bakom er datorskärm och hyser ett så dåligt beteende mot en människa som ni egentligen inte känner. Ni känner bara Sonny Andersson! Inte Sonny utan bloggens författare Sonny Andersson som driver på där bakom tagenterna. 

Jag blir seriöst mörkrädd – vad är det ni håller på med? Försöker ni trycka ner någon som inte är perfekt och har ett helvete i sig själv. Detta är mobbing på den högstaste grad som jag känner till. Att NI kan med…usch. 

Jag är inte rädd för att stå uppför mina åsikter angående mobbing och inte heller för att jag skyddar en människa som inte ens förtjänar hälften av det den utsätts för! Jag är inte rädd, och jag bakar inte ifrån min åsikt – inte heller ifrån att stöta en utsatt människa. 

 
Sonny, jag förstår inte hur du klarar av allt ihop. Hur klarar du att stå kvar på dina ben medan tårar rinner nerför mina kinder – hur? 

Du är ingen dålig människa för att du inte kan behålla konsentrationen eller har gjort misstag i ditt liv. Att folk tycker du är en dålig förebild, en dålig bloggare osv hoppas jag en dag lär sig att man kan inte vara perfekt. 

Man kan inte hålla sig till ämnet vissa dagar och spårar ur totalt och gör stavfel – man får inte till flytt i meningarna man skriver men publicerar endå. Varför ska du inte få lägga ut saker som en saknad till en vän eller att du vill leva på sin dröm? 

Det jag vill säga är att jag är imponerad hur mycket hat du står på dig och fortfarande lever med hoppet om din dröm. Jag hoppas att du kanske snart kan få lov att andas mer och sakta men säker släppa det som har hänt för några månader sedan. Jag tror på dig!