Vet inte i vilken ände utav repet jag ska börja med. Hur jag mår eller inte? Gårdagen? Känslor ikke känslor? Detta kan inte bli mer rörigare en vad det redan är.

Alltså jag vet inte! Helst av allt vill jag ta andras välmående på mig själv. Jag orkar inte se en människa, individ som betyder så mycket för mig må så dåligt. Nej vi byter plats så är jag den som är galet dålig och svag, så är ni istället friska och starka som Hulken. Det känns mer rättvist och jag slipper dessa kaotiska 1000 tankarna i huvudet som ger tårfyllda ögon.

Om vi ska nämna något annat en obalanserade känslor som alltid kommer ut i tårar längst med kinderna, så var kalaset igår trevlig. Som alltid är det fantastiskt god mat och underbara efterrätter som är mästerverk. Trevligt sällskap som fick en på andra tankar, vilket var skönt. Men som sagt så kommer ju alltid de undan tryckta känslorna tillbaka när allt tystnad och man blir själv. Är evigt tacksam att jag fick komma och överraska min släkt som var i en tapper skala!

Helgen fortsätter ju och det gör resan uppåt i landet. Vecka 7 kan ni nog börja räkna att Cruse kommer att komma in i inläggen lite mer och vecka 8 är han helt tillbaka. Men först ska mitt proppade sportlov springas igenom med tidiga morgnar med jobb och övningskörningar. Sen en jobbig massage som innebär in klivande i mitt slutna skal – som är såååååå JOBBIGT!!!!!! Aja, den dagen tar vi då.

Nej. Nu lyfter jag på hatten och ursäktar röran jag har ställt till med. Men hoppas det finns förståelse och att ni får en grym fortsatt dag. Min kommer spenderas med massa mys med Cruse och borsta han tills han blänker. Syns när vi syns