Bildkälla: EuroHorse

Jag som lätt stressar upp mig. Låser mig och vet inte hur jag ska göra för att det ska bli rätt. Idag var jag helt lugn och fokuserad. Inget låste sig, mer en att tänkandet gick lite trögare, tex:

– Hur ska jag slå så att skon blir plan? 

– Är hoven tillräckligt plan för skon? 

För det här visste jag att jag kunde och då kommer automatiskt lugnet. Även om jag grubblade, slog några slag på järnet, kollade igen och igen. Så var det med mycket fokus och sedan perfektion. När jag väl hade dragit åt alla sömmar, slippat ner allt vasst så var jag riktigt nöjd. Nöjd över att kunna prestera med så mycket harmoni utan att få klumpen i magen. 

Att överlämna hoven sedan till läran för inspektion var med en bra magkänsla. Men man blir alltid nervös då man ibland kan upptäcka sina brister på hoven, när läraren börjar inspektionen. Den inspektionen för godkänt eller ikke godkänt kändes som 100 år. Lite små nervös blev man. Sedan blev man överraskad och lite chockad då man blev godkänd!

Just nu känns det verkligen bra men det har inte riktigt sjunkigt in i huvudet än. Tror det beror på att vi inte har skrivit det teoretiska, som känslan är lite halv knas. Men jag är otroligt glad och tror att del 2 kommer gå galant.

Tappsko = mission completed ✅