Man kan inte komma och tro att man kan behandla folk precis som om de inte hade några känslor.
Man kan inte peka med fingret och säga massa oförutsättande meningar om en person som kanske ha förbättrat sig!?
Man får absolut inte då kasta ur sig en massa skit, som till och med går till den gränsen där personen börjar att gråta. ALDRIG, ALDRIG,ALDRIG!

Nu väljer jag en sida som jag aldrig brukar göra. Jag väljer att stå på den ”utsatta” personens sida, men säger inget utan finns bara där. Jag väljer att stå på denns sida för då har den iallafall ett stöd som den inte får ifrån de andra. Jag väljer att stå där för att jag vet att personen kan förbättra sig, oavsett vad den ”dominanta” personen hävde ur sig!

-För mig är VARJE INDIVID lika mycket värld, oavsett vilka problem den har eller sjukdom. Det är fortfarande en person som borde bli behandlad som en själv.

Tänk er själva att få spottandes/aggressiva/hård ord i ansiktet när man har ett behov som man inte kan komma ur. Tror ni att den lyckas bättre då? Svaret är nej! Tror ni att man är stolt över att göra något som får en annan att må skit? Nej! Alltså ärligt talat, man gör inte så emot någon som har det svårt! Och framför allt ingen man har valt att leva resten utav sitt liv med.

Nu är jag väldigt ärlig och låter mycket känslor bubbla upp, när jag inte är fullt insatt i konflikten. Men endå, om man har problem eller bara ska ut med sina kompisar för att ha det roligt inne i stan. Kan väl man inte komma och säga att personen kommer att vara as packad/behandla en som skit samt mycket mer. Har man inte då brutit sin tillit till sin partner?

-Jag skulle aldrig få för mig att kläcka ur mig något sådant till min pojkvän eller familje medlem.

Jag skulle istället ha uppmuntrat, kanske föra en diskussion utan att det ballar ur och blir en massa besvikelser! För en person som har det extra svårt kräver det att man är uppmuntrande/stöttande till 200% och inget annat.

image</a
Vad TRYCKER ni?