Just nu pågår den största flyktingkatastrofen sen många år tillbaka och det har skapats starka reaktioner mellan människor som bor i landet flyktingarna kommer till och även hos de som flyr. 

Jag har väldigt svårt för människor som kastar hat mot människor som har flytt värden över för att komma hit. Jag har så svårt för ett att jag inte vet vart jag ska ta vägen och önskar bara att de kan försöka förstå människorna som strövar in. För man kan se i deras ögon hur hårt flykten har tagit på många. Många utav blickarna är trötta, rödsprängda, rädda och avger alldeles för mycket ifrån sorg av mista familjemedlemmar som antingen har drunknat eller skjutits till döds.

När jag varje dag kollar igenom nyhetsflödet ser jag döda människor som har spolats upp på stränder, människor som flyr i skräck och vänder sig till ett land som erbjuder fred. Hur kan dessa människor vara ett sånt stort hinder för vårt samhälle? Är det för att vi är rädda för att de ska ströva in och ta alldeles för mycket plats? Eller tror ni att de kommer att ta ert jobb och ta ert tak över huvudet?

Jag är inte rädd för att dessa människor som flyr ska ta över vårt samhälle eller ta ifrån oss våra jobb. Det jag är rädd för är oss som redan bor här. Vi har redan betet oss som svin. Smutskastat skit på barn, ungdomar och vuxna föräldrar som flyr och går på den utsatta motorvägen. Överbevakat de som om de vore får i en hjord och inte låtit de vara personliga. Vi har inte accepterat helt enkelt att världen håller på att förändras just framför våra ögon.

Skulle ni som kastar detta hatet på denna människan som flyr för sitt liv och prioriterar sin familjssäkerhet före sitt lands kultur och religion. Hade inte ni blivit likt förbaskat irriterad, ledsna över hur det allmänna folket bemötte er med ingen respekt? Hade ni känt er välkomna? Hade inte ni frågat er – varför gör dessa människor så här? Är inte det detta land som ska ge oss frihet och en plats vi kan bo på, medan vårt hemland fortfarande stor i lågor av kanoner, bombanfall, döda människor och vapen som avlossas i vart annat.

Människorna flyr ifrån ett krig. De flyr ifrån organisationer som sätter skräck. Prioriterar deras generation som de håller hårt om och vill skapa ett lugn hos de yngre. De vill rädda barnen som sedan spädbarns ålder har sett död och hört kanonens utskick som sedan exploderat mitt i deras bakgård. Män som har skrikigt med händerna runt ett farligt vapen som i vilken sekund kan avtryckas och slita deras mest ömtåligaste ur händerna.

original1

Om ni vill protestera och sätta er emot mig, så kommer jag inte att bry mig. Jag har öppnat mina armar och låtit fingrarna glöda för att berätta vad jag tycker och tänker. Accepterar ni inte lämna bloggens sida snyggt och prydligt – och kom tillbaka en annan gång!

För här på min sida ska alla behandlas lika. Inte en chans att det lämnas spydiga kommentarer och aggressiva handlingar.