Det är dags för förändring. Komma ut som samma person, men med mer självförteoende och vissa ”här kommer jag, jag tar inte åt mig någon skit”! Verkligen tro på sig själv och ta sig tillbaka upp i sadeln där man är som bäst, och visa de personer som snackade skit om er att ”oj, vad var det du sa, tycker att vi gjorde det ändå, SORRY!”

Det finns så sjukt dåliga människor som bara kastar ur sig sin avundsjuka, usch säger man! Man förstår inte varför, vad har man gjort för att förkänna det? Inget, man har varit percis som vanligt och verkligen försökt att visa för dom att det inte är som de säger. Men förstår dom… nej, jag skulle inte tro det!

Dom som förstår det är ens föräldrar och tränare. Det är dom som vet hur du och din ponny fungerar, ingen annan! Det är dom få människorna man verkligen litar till 110% och förstor om man säger: Jag är ur balans, och känner mig verkligen nere på havetsbotten. Hur ska jag göra för att bli ett med min partner igen?  Det är dom som ger en ärlig chans att komma tillbaka.

Man behöver ibland bara släppa sina mål och försöka komma till glädjen igen, där man sedan kan jobba uppåt igen. Och så är det, livet har sina uppoffringar! Och som för alla hästmänniskor är hästen prio ett, nuff say.

Jag tänker komma förbi mitt hinder och göra mer uppoffringar i livet. Jag kommer verkligen ta mer skit och använda det för att lyckas. För jag kan, jag vill och jag ska inte ge mig.

1196741-9-1333494205767_large

(kommer senare ett inlägg om hur träningen gick! ska bara ut med hunden.)