Vi har två olika världar men bägge strävar efter samma sak och grund. Vi rider i samma sadlar, sitter upp på samma sida och ride de med samma utrustning, men vad är det som skiljer oss åt?

I akademisk ridkonst strävar man framför allt att hästen ska vara lösgjord och man inte ska jobba för mycket i kroppen. För desto mer du rör din kropp, desto mer utav hästens energi försvinner och du måste börja om från noll. Man syftar också väldigt mycket på att det inte är tyglarna som får hästen att ”gå” i sin form, utan det är våran kropp.

Jag har ju inte ride akademiskt så länge, Max kanske bara 2-3 veckor och vet inte så mycket kring deras sätt att rida. Men det jag har lärt mig och tycker är viktigt, det är framför allt hur du som ryttare gör inverkan på hästen eller ponnyn! Du kanske sitter och rider en öppna eller en skänkelvikning och undrar ”varför smiter hästen med bogen?”. Det första kan vara att du sitter för mycket åt ena hållet och kanske inte har ramat in ponnyn innan övningen, och där av inte fått upp den ordentligt på ytter tygeln.

Men i akademisk ridkonst ska du följa hästens huvud med axelpartiet och sitta kvar med ditt underliv där hästens kropp är. För när du vrider dina axlar i hästens huvudrörelse sitter du redan och rider öppnande eller skänkelvikningen. Eftersom att ditt sittben förflyttar tyngden och dina axlar hjälper för att bromsa upp en sida med mjuka förhållningar.

image

I den engelska ridkonsten, vill man att hästen ska flyta sig med spänst och harmoni. Med mycket kraft och swung, medan den ska sätta sig mer på sin bakdel och bära sig i en korrekt form. Går inte hästen framåt ska den få sig en bestraffning, när den kanske inte är hundra procent lösgjord och kan ta ut på kliven.

Men det som verkligen inte skiljer de båda ridkonsterna åt är hur de på olika sett jobbar ner sina hästar i form och lösgjordhet. Slutligen har vi kommit till den del där jag ska försöka runda av det här inlägget! Så akademisk har man mer tålamod och i den engelska ridningen söker man efter mycket mer strikta regler.

image

Jag säger tack så länge, och jag hoppas att ni inte förbannar mig nu efter detta inlägg! Men vi hörs snart igen, och jag hoppas att ni blir mer inspirerade utsedd Akademiska ridkonsten. Kram